kiddet

Innan Robin skulle gå försökte vi komma på någonting jag kunde göra under resten av dagen. Han kom på saker som att städa och lägga saker i rätt låda, att organisera och fixa. Det är ganska jobbigt för mig att vara ensam numera. Jag kommer på mig själv med att inte göra någonting. Visst, ibland ser jag på film, ibland kanske jag skriver något helt meningslöst om att jag inte gör någonting här i bloggen, någon gång under dagen äter jag. Men resten av tiden då? Jag gör ingenting.
Nu låter det som att jag inte har några vänner också. Det har jag, dom är bara mer upptagna än vad jag är.
Robin frågade vad jag gjorde när jag bodde i Uddevalla. Ingenting fick han till svar.

Det är så mycket lättare att inte göra någonting med någon annan.

Jag gjorde inte mycket i Uddevalla. Men jag var aldrig ensam. Alltid hade jag någon vid min sida, oftast min bästa vän Emelie. Sen att man gick i världens roligaste och bästa skola underlättade allt. Världens härligaste klass. Efter skolan var det alltid jag och min Emelie, alltid. Var vi inte hos mig var vi hemma hos henne. Dag ut och dag in.
Och jag saknar att inte alltid ha henne med mig. Inte för att vi gjorde någonting, utan för att vi gjorde just inget.
Vi kunde ha dagar då vi inte pratade så värst mycket med varandra, men hade det bäst ändå. Hon kunde sitta och se på tv medans jag satt vid datorn eller tvärt om.

Jag vet egentligen inte vad jag vill förmedla..
Allt kommer väl ifrån att jag är i den känsligaste veckan i månaden för oss kvinnor. Och att jag saknar min bästa vän. Kanske ett desperat försök till att ha något att göra i 5 minuter.. Vem vet.