kiddet

1. Johnossi

: Jag och Ida såg dem nu när vi var i Göteborg och skulle kolla på Thåström
Blev mäktigt överraskad över vilket POWER bandet hade live. Tyckte att det låter lite
tamt och så när man bara hör studiomaterialet. Inte tamt att i den bemärkelsen att
gitarren och trummorna inte låter något utan själva soundet bara inte kommer fram rätt.
Nu lyssnar jag med andra öron. Muffins för själen.



2. City & Colour (Dallas Green)

Han har en len och skär röst och ackompanjerar sig själv med gitarr
och munspel. Han är förövrigt andrasångare i Alexisonfire. Där han mest skriker.
Men i hans projekt City & Colour glänser han som guld. Ida made me listen to him,
detta är hur bra som helst. Man kan lyssna på det när som helst och man tröttnar inte.
Casey's Song är en av de bättre låtar jag hört under 2000 talet.



3. King Creosote

Det här upptäckte jag av en slump. När jag skrev en recension för nyaskivor så
hade de lagt upp en årsbästalista på Spotify så jag gick in och kika runt på den och
drog på olika låtar. Då fick jag på No way she exists med King Creosote.
Jag föll direkt. Han har världens härligaste dialekt och han är som stekt oxfile i munnen.
bah va gött.






4. Deportees

Svenskt band - starka texter - mening med musiken.
Kan bara bli bra. Speciell röst. You name it.





5. Norah Jones

Har aldrig riktigt tyckt så himla mycket om henne.
Tråkig artist ...inget händer och så vidare. Men med The Fall
Har hon bevisat (mig) att hon kan riva till också. Så jag tipsar henne.
Hon är värd det.